Arctic Kelpie

Var och hämtade Uncle Joe, Farbror John, Gudfadern – allas våran John från USA, Helges gudfar.

Jag och Ida lämnade hundarna hemma och Helge hos mormor och morfar och åkte lite tidigare för att hinna handla lite. John skulle landa med SK012 kl. 15.30 på Kallax. Men sju minuter tillgodo anländer vi, tar en rök utanför innan vi sätter oss i ankomsthallen och väntar.

Planet landar, folket kommer strömmande ner för trappan, vi väntar, mer folk kommer, vi väntar, sista eftersläntrarna och en i rullstol kommer, vi väntar… efter ett par minuter till kommer det inga fler – och vi väntar fortfarande.

Ida blir lite orolig att det hänt något med John och jag antar att han missat flyget. Ida sitter kvar, bara ifall att medan jag går mot SAS informationsdisk för att höra om dom kan kolla.

Jag har 10 meter kvar när ”Kan Gunnar Lundström som väntar på John Begin komma till SAS informationsdisk, tack”. Jag kommer dit och säger till kvinnan bakom disken att ”Hej, jag heter Gunnar och har tappat bort min kompis John som skulle ha kommit med SK012, har han missat flyget?”.

Då skrattar hon och säger att dom ringt från Arlanda för att säga att John verkligen hade missat flyget, men han skulle komma med nästa som landar 18.50.

Inte för att jag ville, men väluppfostrad som man är, tackade jag så mycket och gick tillbaks till Ida.

Nu vart det lite febrilt ett tag… ska jag köra hem Ida och kasta ut det vi handlat bara för att vända om för att hinna med att vara där när flyget landar, eller ska vi vänta?

Ett snabbt samtal till Karin (Idas mamma) så bestämmer vi oss för att stanna, Helge kunde sova där och dom skulle vara förbi och mata och släppa ut hundarna.

Ganska skönt faktiskt, ni som är småbarns föräldrar vet hur mycket 3 barnfria timmar kan vara värda. Bara jag och Ida, och få gå runt och strosa. Så vi passade på att gå på Dollar Store och fynda ett par sockar (jag hade inga på mig och började få skavsår) för 20kr och läpp glans för 10kr.

Sedan åt vi på Max, riktigt gott faktist – speciellt när man kan räkna gångerna man äter ”skräp mat” under ett år på ena handen.

Sedan vände vi kosan mot Storheden (shopping område) för att gå på OnOff för att titta på kameror, vi har en gammal Avant som inte duger till något mer – speciellt inte när man har en snabbfotad 2½-åring och två Kelpiesar.

För att göra en lång historia kort så kom vi ut från OnOff med en Canon EOS 450D och ett 2GB minnes kort – så mycket för att bara titta lite…

Fast jag bara har tagit ett par snabba testfoton med den kan jag säga att jag är rikgtigt nöjd med den! Skärpan och hastigheten är helt j-la otrolig!!!!

Efter en snabbvisit på EM så åkte vi tillbaks till Kallax för att ta emot John. Den här gången hade han kommit med planet.

Det visade sig att han inte hade haft världens bästa dag… först var taxin sen till hotellet, han hade haft punktering, sedan hamnade de bakom en sopbil – och gatorna är inte så breda i gamla Paris, efter det var det dags för trafikstockning på motorvägen.

Med 15 minuter till godo kom han på flyget, pustade ut och lutade sig bakåt.

Jo visst, nu var det dags för nästa spektakel – flygplatssäkerheten vägrade släppa planet, det fanns två hundar i bagageutrymmet som inte hörde hemma där enligt deras papper. Efter en timmas fightande mellan hund ägarna och säkerheten så kom dom iväg – John märkbart stressad, han hade ett byte på Arlanda att passa – det var där det gick snett, dom åkte 15 minuter innan han kom fram, efter en spurt från utrikes- till inrikesterminalen som skulle fått Marion Jones att bli svartsjuk…

Men nu sitter han i vårat vardagsrum och pratar med Ida.

Tags: 450d, arlanda, canon, eos, flygplats, john, kallax