Arianya
Arianya- Mimmi bor med nya familjen Kicki, Jozzi, Jesper och Joakim i Umeå. Hon har verkligen kommit till sin rätt hos dem. eftersom Mimmi stannade hos oss tills hon var nästan 14v så blev det väldigt tomt efter henne.
Hon är en mycket mjuk och lyhör liten tjej, så jag tror att de kommer ha mycket roligt tillsammans.
Hälsa: Hd: A
Kön: Tik
Färg: Cholkadbrun
Personlighet:
Mimmi är en glad och ivrig, mjuk, följsam, charmig och älskvärd tjej. Hon är mån om att vara till lags och är oerhört lätt att ha att göra med och är väldigt lättlärd. Positiv förstärkning är nyckelordet, mycket beröm och kärlek (och mat). Hon är lugn inomhus och pigg och nyfiken så fort hon kommer ut. Är lätt att ha med var man än åker. Vi har åkt färja, varit i stan, träffat tåg, bilar, grävskopor mm utan att blinka och hon kan lugnt somna under ett bord mitt i en folksamling när hon blir trött. Däremot kan skyltar med lite udda former som står vid vägen, eller i skogen vara ruskigt läskiga. Då åker raggen upp och skyltarna blir vederbörligen utskällda.
Hon älskar att vara tillsammans med familjen och är som lyckligast när vi allihopa ger oss ut i skog och mark, framför allt där det finns sand eller blåbärsris att tokspringa i. Då får hon något som vi kallar ett ”kelpie-ryck”. 100 knyck i alla riktningar, ser helt underbart ut. Hon älskar människor och hittills har vi inte stött på någon som inte fallit för hennes charmoffensiv.
På senare tid har vi sett att en allt mer självständig tjej börjat växa fram i takt med att självförtroendet ökar, vilket är bra, även om man får ha lite mer koll (-: Hemma har hon t ex upptäckt att soffan, som hon inte får vara i, är himla skön. När vi går i säng en trappa upp ligger hon kvar i sin bädd därnere och låtsas sova djupt. Så fort vi gått hoppar hon upp i soffan, lägger sig tillrätta och somnar nöjt, den lilla luringen. Så numer täcks soffan med en filt när familjen går i säng. Mitt i natten kommer hon sedan upp och lägger sig invid vår säng, så då är ordningen återställd (-:
/Hälsningar, Kicki och Jozzi
28 Jul 2008 Gunnar
Hej där! Såg texten inlagd, den är huggen i högerkanten och det går inte att scrolla! Så den är lite svår att få sammanhang i! /Hälsningar, Jozzi
Udatering 08.08.08
Hej där. Mimmi börjar nu bli stor flicka. Hon har växt sedan vi hämtade henne efter midsommar. Hon har blivit ordentligt hemmastadd i våra kvarter och inte minst i hemmet – numera sover hon ensam på undervåningen medans familjen sover däruppe! Hon kommer oftast knatande mitt i natten, kollar att vi är där och rullar ihop sig på sin sovbädd vid Kickis säng. Första morgonen efter att hon valde att sova i soffan på undervåningen hittade vi henne mellan oss i sängen på morgonen..!
Hon är en charmig glad tjej som får alla att le fromt när man möter dem. Hon älskar alla människor, och avgudar andra hundar på valpars vis, men börjar bli mer ”vuxen” i sättet. Men man ska inte låta sig charmas FÖR mycket, under den där vänliga mjuka ytan finns en dam som definitivt har en egen vilja och kan stå på sig. Så hon kommer att bli en läcker dam när hon är stor.
Mimmi lär sig snabbt kommandon, och svarar blixtsnabbt på klickerträning som vi börjat med.
I september blir det valpkurs, och jag tänker börja spåra med en kompis vars hundar spårar. Kicki vill köra lydnad och Jesper, vår 11-åring, vill köra agility. Så hon kommer att få mycket kul i framtiden.
Hon har haft en period där frukosten kommit upp. Hon har haft magmedicin, efter ett veterinärbesök vi gjorde för att kolla att magapparaten var ok. Allt var fin-fint, men veterinären trodde att det kunde handla om en infektion. Nu är kuren över, men fortfarande får hon upp första delen av frukosten efter någon minut. Sedan äter hon igen, och behåller allt normalt över resten av dygnet. Vi får se hur det utvecklas, men hon är frisk och kry, så det växer kanske bort.
/Ha det bra alla! Husse Jozzi
Så då skaffade vi också en ”bollslunga”, samma som Mimmi växte upp med i Överkalix.
Hon kände genast igen slungan, och satte sig, stint stirrande på husse, och bet efter handtaget när det inte gick fort nog att få iväg bollen. Hon kan jaga efter boll i evighet, men vi brukar dra ner på det hela i tid innan hon tar ut sig fullständigt.
Roligaste promenaden vi tar är i Hamptjärnstugan, någon mil nordväst om Ume’. Vi går uppför en lång, brant backe, och kommer på toppen fram till Friluftsfrämjandets hus, med vidunderlig utsikt ända ut till Holmsund/Obbola. Sedan väljer vi spår, och det är omväxlande skogsmark och stigar samt klippor och berg, upp och ned.
Vi har alltid 15 meters spårlina med oss, men mest är hon okopplad. Vi övar hela tiden på inkallning var vi än är, och lär henne lagom avstånd innan hon ska stanna upp och kolla av oss. Hon är jätteduktig!
Sedan brukar hon somna i bilen på väg hem. Den här promenaden brukar infalla efter 20-tiden, då hon får en riktig pigghetsperiod varje dag. När vi sedan kommer hem varvar Mimmi ned, och somnar sedan för natten. Hon sover omväxlande på undervåningen och i vårt sovrum, som det faller sig. Igår kväll blåste det innan ett kraftig regn började, och hon voffade ett par gånger på grenar som rörde sig ute i trädgården, familjen måste ju varnas.
Jag, husse, har fått riktigt bra kontakt när matte började jobba. Jag har haft Mimmi ensam 3 veckor under min egen semester, och under den tiden har hon och jag riktigt fått lära varandras vanor. Jag som är förstahunds-ägare var ganska nervös innan vi fick hem henne, men njuter nu av varje sekund med denna bedårande kelpie. Hon skäller ytterst sällan, varnar hon för något eller svarar på annan hunds skall är det mest voffande med stängd mun. Ökar spänningen kan det övergå i ett par skall, men hon har aldrig skällt ut någon. När hon leker, eller bjuder in till lek och man fajtas och finter med henne, morrar hon på det mest bedårande sätt. Hur nu ett morr kan vara bedårande…men man älskar ju just sin hund!
Nå, nu ska jag skicka bilder på henne till Ida så ni får se vår underbara 5 månader gamla överbetts-dam…
/Ha det! Husse Jozzi
Ha ha, det är precis som om dessa ”näbbmusar” stöpts i samma form, känner igen Arvid på beteendet exakt.
Vår veterinär var även han tveksam till om överbettet skulle växa bort, men vi bryr oss inte, det är ju en del av hans charm
Jag har nämnt tidigare att Mimmi fått upp första delken av frukosten och även andra mål mat direkt då hon ätit en tid. På inrådan av en veterinär gav vi henne lite kokt ris tillsammans med fodret. Vilken förändring! Nu behåller hon alla måltider rakt av, och har dessutom visat massor av energi och businviter! Hon var nog lite hängig av att inte få behålla all mat, men nu är det en hund som sprudlar. Håll i er, snart känns virvelvinden från henne hos er också! /Hälsningar, husse
Lördag 30/8-08
Chillardag. Nä, skojar bara, efter en hel veckas fullt arbete är det städning av hela huset…
Mimmi är på hugget! Sedan vi fick rådet att ge en aning ris tillsammans med fodret behåller hon maten. Dessutom har hon blivit pigg, och ögonen strålar om henne när hon bjuder till bus. Ute på promenaderna skulle jag kunna slunga bollar tills hon tappar andan, och när vi närmar oss hemmet brukar det bli ett ryck även inomhus. Vår kelpie har dessutom blivit en stor dam sedan vi hämtade hem henne, och nu på söndag (imorgon) väntar första kvällen på höstens valpkurs.
Det ska bli kul att se hur hon reagerar på ett helt gäng valpar…
/Ha det! Husse Jozzi
Hur gick valpkursen? Kul att höra att hon får behålla maten.
Lev väl
//Arvids husse
Valpkursen ja, i söndags!
Det var ett relativt litet brokigt gäng, där Mimmi var äldst. 7 olika hundar, i alla storlekar, minns inte vad alla var. Det var i alla fall en australiensisk terrier (liten, liten kille), en laboradorvalp och resten mins jag inte för jag var så koncentrerad på vad Mimmi gjorde! Mimmi var fruktansvärt trött när vi skulle åka dit, först hela dagen i stugan med minimal sömn över dagen, och fullt ös med kompisen den danska gårdshunden Rico (över stock och sten, och även bad i havet, allt utfört i ultrafart över 100 km/h).
Mimmi somnade promt i bilen medans vi åkte till Naturbruksgymnasiet Forslunda, där vi skulle vara i deras inomhuslokal där de själva har hundutbildningar.
Alla stod på parkeringen när vi kom, och döm om Mimmis förvåning över alla som var där när hon hoppade ur bilen..!
Nä, hon var vädligt på gång i början, men när vi bekantat oss med alla hundar i gruppen var de faktiskt otroligt coola. Ledaren sa i slutet när alla satt med hundarna i knät, att det var ovanligt med en grupp där man kunde prata i vanlig samtalston..!
Mimmi visade sig vara i full kontakt med föraren och sökte kontakt i alla moment, uppmärksam och inte mycket störd av de andra jyckarna, i kamp var hon hur fokuserad som helst, men med bollen var hon halvsval. Vi sa att det berodde på att lite lek i en ruta på 5×5 meter inte var särskilt kul, när hon var van att springa efter bollar i skogen kastade med slunga runt 75 meter och mer..!
Det var kul att se att vi har lagt en kanongrund redan i grundlydnaden, så resten kommer att bli hur bra som helst, det är bara att jobba på!
Mest denna gång handlade det om att ledaren skulle lära känna hundarna, och de skulle kolla in varann och vänja sig vid miljön.
Tills nästa gång skulle vi träna avslappning, att kunna ta hunden i knät sittandes på golvet medans man ecxempelvis kollar TVn, och hålla hunden tills den slappnar av, ger sig. För att lära den att slappna av, att inte behöva vara på g hela tiden. Jag tror inte det blir svårt för oss, Mimmi är så cool när hon är hemma.
Ikväll är Kicki bortrest, så jag och grabbarna ska dra ut på tallheden och slunga boll, klickerträna och busa i största allmänhet…
Det blev ett långt svar, men jag är sådan!
/Många hälsningar, stolte kelpieägaren Jozzi
Kul att höra att det gick bra.
//Johan
Nu är det höst och lite bitigt i luften. Mimmi har varit 3e gången på valpkursen (i söndags) och är jätteduktig. Kommer på inkallning, sitter/ligger/står på kommando och jagar bollar och springer i skogen. Men det hade vi ju börjat sätta redan innan, men hon är blixtsnabb på att lära. Vardagslunken är igång, och Mimmi är förmiddagarna hos svärföräldrarna som tar promenader och myser med henne. När hon kommer hem kraschar hon i sin fåtölj, och piggnar sedan inte till för bus förrän vid 18-tiden, då vi brukar ge oss ut. Vi har varit till brukshundsklubben och tränat lite i den miljön. Vi fick kontakt med en kille som tränade agility med andra hundar påväg tillbaka. Han kom ut och kollade Mimmi, och konstaterade att hans sambos kelpie på 11 år visade samma ystra glädje inför nya personer och samma pigga upptäckarglädje som vår tjej på nu 6 månader…det var bara att konstatera att såhär blir det nog framöver, full fart..!
Hej där. 2e oktober, första höststormen med regngrå blyhimmel, regnkläder och en långpromenad genom disig tallhed ner till Umeå Vattenverk genom Kullaskogen. En outtröttlig Mimmi som hela tiden jagade på att jag skulle kasta bollen…fram till verket, och tillbaka. Vi har varit ett par gånger nu på Brukshundsklubben, med varierande mängd andra jyckar. Hon är pigg på att kolla in nya hundar, men efter att värsta upphetsningen lagt sig är hon cool och jobbar på med våra övningar. Vi träffade en kelpiekille härom dagen, och han är betydligt fler år äldre…men hängde i kopplet och ville till varje pris hälsa.
Mimmi har ju varit så hela tiden, på folk och hundar, och vi insåg att hennes personlighet förmodligen kommer att vara lika energisk och öppen mot hund som människa.
Och vi föredrar det, det vore ett elände att ha en suris som bara tycker andra är…skit!
Skämt åsido, hon kan vara artigt reserverad vid första mötet, men det hänger ofta på hur vi reagerar.
Annars går valpkursen som på räls, själv har jag inte varit med senaste gången då jag klämmer en kurs på universitetet, och har redovisning senast söndag kväll vissa veckor, men matte säger att det fungerar utmärkt.
Häromdagen när morfar var här och lämnade henne då jag kommit hem från jobbet vägrade hon gå in. Klockrent, utan vidare totalt ignorant för mina lockelser satte hon sig på rumpan och det fanns INGEN chans att husse skulle få in henne.
Ett bråk senare var hon sååå söt, och sååå slickig och såååå undergiven och det var helt klart att det hela hade varit ett misstag, visst husse?
Häromdagen, efter en lång sväng på Hamptjärnstugan, vägrade hon hoppa ur sin hundbur i bilen. När jag kopplade henne och bjöd ut från buren, satt hon där och tittade liksom förbi mig, och sökte ingen kontakt och höll emot. Det slutade med att jag låste bakluckan halvöppen (med ett tillbehör till vår hundbur, man hakar en stång i låset och i kroken på bakluckan som då blir öppen någon decimeter, och kan på så sätt låsa bilen men ha ventialtion, ja, ni vet säkert) och lät henne ligga kvar och sova i 30 minuter. Efter den tiden gick jag ut, och där låg hon och sov så tungt att jag fick bära henne in!
kanske börjar hon bli tonåring…hon har följt varje kommande och invit och inkallning så suveränt, att vi fakiskt bara väntar på att trotset ska komma.
Vi får se, hon börjar ju komma i ålder nu..!
Nä, åter till väggmålningen, ha det bra! /Husse Jozzi
Hej igen. Hur går det för er med trotsen? Arvid har ännu inte uppvisat några tecken på trots, däremot har han blivit om möjligt ännu mer av en kelgris.
Ha det!
//Johan
Jo förresten, har ni några nya kort på Mimmi? Skulle vara kul att se hur hon ser ut. Ni kan maila till snus@dof.se om ni vill så kan jag lägga ut bilderna på Arvids blogg.
//Johan
Hej alla!
Det var enormt länge sedan jag skrev något, men vardagens bestyr tar det mesta av tiden. Jobb, läxhjälp, provhjälp, ut och gå med hunden…
Mimmi ja! Hon har blivit stora damen, och har löpt färdigt för första gången (en bra tid sedan). Hennes juver har varit lite svullet en bra tid därefter, men har nu börjat gå ned. Vi trodde hon var skendräktig, men hon har inte bäddat runt och dragit runt på saker så det var inte fallet. En veterinär vi kollade med härom dagen tyckte att det inte var någon sak att fundera på, det är hormoner som ska strömma färdigt och komma i läge, så vi råddes att bara hålla koll ett tag. Och svullnaden har gått ner, och efter det ”allvarliga” löpet har vår hund kommit tillbaka: yster, nyfiken, på gång.
Vi fick reda på av grannen, att hannarna har tvärnitat framför vår grind under hennes löptid, men vi har bara ingången och köksfönstret åt det hållet, så vi har inte märkt något.
Nästa söndag (vecka 6) ska Kicki börja på tävlingslydnad! Vi har ju kört klicker-träning med Mimmi, och hon är otrolig på att plocka upp kunskaper. Hon springer ”marsch”, går fot, stannar, kommer på inrop, söker…hela tiden med öronen på spänn och uppmärksamheten på topp samt svansen i full fart…hon älskar att jobba!
Mimmi har utvecklats till stora damen, man glömmer lätt bort att hon ”bara” är 10 månader gammal med det hon kan idag. Men hon har behållit sin mjukhet och välvilja inför andra människor. Vi kan gå med henne på stan utan att hon ska hålsa på alla. Det blir lite hopp och glädje om vi pratar med någon vi möte, men annars är hon hur cool som helst. jag har haft hundmöten ute i vår Kullaskog, och har varit stolt och proffsig hundägare när jag sagt fot, och så har vi passerat främmande hundar…UTAN KOPPEL!
Då blir jag som 1a-gångshusse löjligt stolt och lite”tja, man-har-ju-koll” sådär…
…och ganska rak i ryggen.
Mimmi skäller väldigt sällan, men kommunicerar väldigt tydligt.
Hon har efter löpet börjat ”prata” när hon ser andra hundar, eller är lite orolig…liksom lite yl-gnäll-snack.
Så har hon jagat katter från vår tomt ibland, vilket gör att första prioritet ungefär 40 gånger per kväll är att tvärrusa ut genom altandörren på kvällen och ta ”katt-jagar-rundan”, även om där inte funnits en katt på drygt 2 månader…men är man hund så är man!
Ja man blir ju onekligen väldigt stolt när allt går som det ska
Är så roligt att höra att det funkar bra och att ni har roligt ihop.
Själv har jag börjat komma igång med träningen igen, mycket tack vare Ulrika( de som har Arven). Känns riktigt roligt igen.
Ja, moste Molly skäller ju mycket. När hon leker och då hon blir väldigt ivrig. Men annars är hon en pratare, ska hon ligga i hallen och vänta på att Helge får kläder så ”pratar” hon hela tiden.
Molly jagade bort okända katter förrut (ser inte så många nu) men grannens katt lät hon bli.
Hoppas att kursen går bra och att ni blir sugen att tävla
Hej Ida!
Jo, du kan vara väldigt stolt. Och Kicki var på lydnadskursens intro igår (söndag) kväll. Det har snöat något historiskt här i Umeå i ett par dygn, så rent praktiskt kunde de inte sparka igång övningarna utomhus pga djup snö, men väl lite inomhus. Hannas (ledaren, hon höll valpkursen vi gick också) kommentar när hon fick se Mimmi var ”Visst är hon skendräktig?”.
Och det är hon ju, nervös för kraftiga ljud, lite spattig, gnäller runt på kvällarna och bäddar runt ibland, och äter ojämnt.
Lydnadskursen blir kanon, och ska resultera i deltagande i tävlig senare i vår, det är det uppsatta målet på kursen! Så ska Hanna även dra igång spårningsträning, och det blir intressant.
På baksidan har vi nu ett snödjup på en meter lössnö, och Mimmi ”simmar” runt i den när hon är ute, det blir djupa gångar, och så dyker hon upp med en vit mask av snö med sina pepparkornsögon glimmande svart mitt uppe i alltihopa.
Vi har så kul, och Mimmi är världens goaste hund. Var stolt!
/Hälsningar från Umeå, nu som i fjällvärlden
Yupp, Mimmi har varit skendräktig. Vi var hos en veterinär för att kolla hennes bett, och likaså kolla hennes skendräktighet. Denna är på väg tillbaka nu, och veterinären tyckte vi skulle avvakta nästa löp och kolla vad som hände. Skulle hon då bli skendräktig igen med följande depp-period skulle vi kunna få droppar. Annars var allt ok med denna glada snö-jycke. Det är kul att se en kelpie, bördig i generna från australien, fullkomligt simma runt i all lössnö vi har här! När tanken från början var att springa på röd, varm, dammig jord och valla får…men, är man född i Norrbotten får man ta snön som den kommer! Och det gör hon..! /Hälsningar, Umeå -17 grader och sjunkande
Hej på er, hoppas allt är väl i vinterkylan.
Hur var/är det med Mimmis överbett? Har det vuxit till sig något eller är det som hos hennes bror i Sundsvall, dvs oförändrat (kanske tom större).
Som tur är så struntar vi högaktningsfullt i Arvids överbett, det har på något vis blivit hans lilla egenhet, det är ju det som gör honom till Arvid delvis
Ha det så gott!
//Johan
Hej.
Mimmis överbett har inte minskat särskilt, så det får hon nog behålla. Inte gör det oss något. Däremot har vi faktiskt varit tvungna att åka in till veterinären och slipa ner en tand i underkäken, den lite sabelformade, som växt innanför överkäkens tandrad och skavde mot nervroten på tänderna i överkäken (tror du förstår även om jag förklarar lite krångligt). Hursomhelst så gick det bra och vi har numer än ännu piggare Mimmi härhemma, så lite ont måste hon ha haft. Hon äter bättre också, även om hon enligt veterinären är lite för rund så vi måste hålla igen lite. Annars är allt bara bra här i Umeå. Idag skiner solen och det har börjat bli dagsmeja. Våren är i luften – helt klart!
Ha det så bra // Kicki